Gudmorssmycket till Emelias gudmor, skapat av Guldvivas guldsmed Maria Karlström

När många händer bär samma dröm – ett gudmorssmycke till Emelia

Den 25 juli 2026 sjösattes galeasen Emelia i Sjökvarteret i Mariehamn. Vid ceremonin fick Emelias gudmor, konstnären Danelle Bergström, ta emot ett unikt smycke skapat av Guldvivas grundare, huvudguldsmed och designer Maria Karlström.

Inför den stora dagen fick Maria i uppdrag att skapa ett bestående minne av gudmorskapet. Smycket skulle knyta Danelle till Emelia, men också bära berättelsen om alla de människor som under år av arbete gjort fartyget möjligt.

För Maria, som utsågs till Årets guldsmed i Finland 2025, blev uppdraget ett möte mellan två hantverkstraditioner: guldsmedens och skeppsbyggarens. Båda bygger på materialkännedom, tålamod och händer som vet hur en tanke kan ges form.

Ett smycke byggt av många händer

Emelia är inte bara byggd av ek. Hon är byggd av kunskap som förts vidare genom generationer, av yrkesskicklighet, envishet och respekt för materialet. Av händer som har mätt, sågat, huggit, hyvlat, burit och fogat samman. Därtill kommer frivilliga insatser, ekonomiskt stöd, förtroende och otaliga timmar som människor valt att ge till något större än dem själva.

Den tanken har Maria låtit leva vidare i smyckets form. I både hänget och länkarna finns människor – några tydligt synliga, andra nästan gömda i silvret. De föreställer dem som har burit Emelia framåt: de som stått i centrum och de som arbetat i det tysta. Alla är sammanfogade, beroende av varandra och oumbärliga för helheten.

”Varje insats kan tyckas liten, men tillsammans skapar de en kraft som gör det till synes omöjliga möjligt. Det är denna kraft som smycket bär.”

Gudmorssmyckets baksida med människor i silver runt en bit ek från galeasen Emelia.
Människorna i silvret symboliserar alla dem som burit Emelia framåt.

En bit av Emelia nära kroppen

I smycket finns en särskilt utvald bit ek från själva Emeliabygget – ett litet stycke av fartygets historia att bära nära kroppen.

Träet har en gång vuxit i skogen, format av vind, regn, sol och årstidernas växlingar. Nu bär det berättelsen om ett fartyg som vuxit fram genom mänsklig vilja och gemenskap. Det förenar skogen, skeppsvarvet, människorna och havet.

Den särskilt utvalda biten ek från Emeliabygget som infogades i gudmorssmycket.
En särskilt utvald bit ek från Emeliabygget blev smyckets hjärta.

Talkan som gjorde Emelia möjlig

Framför allt är Emelia byggd genom talka. Talkan är mer än ett gemensamt arbete. Den är ett stilla löfte mellan människor: jag hjälper till, jag gör det här tillsammans med dig.

I talkan frågar man inte vem som får äran. Man ser vad som behöver göras och låter de egna händerna bli en del av helheten. Någon bär det tunga, någon delar sin kunskap, ordnar maten, skänker material, öppnar en dörr eller håller modet levande när vägen känns lång.

Arbete med galeasen Emelia i Sjökvarteret i Mariehamn.
Emelia har vuxit fram genom traditionellt skeppsbygge, yrkesskicklighet och tusentals talkotimmar.

Danelle Bergström och Spirit of Emelia

Att just Danelle Bergström blev Emelias gudmor har en särskild betydelse. Den svensk-australiska konstnären lever och arbetar mellan Åland och Australien och har under flera år följt bygget och människorna omkring det.

När Danelle mötte den åländska talkatraditionen 2019 blev hon djupt berörd av gemenskapen. Ur den erfarenheten växte Spirit of Emelia fram – ett multimedialt konstprojekt som hedrar skeppsbyggarna, de frivilliga och alla andra som deltagit i arbetet.

Projektet omfattar ett stort antal porträtt och målningar från byggprocessen samt dokumentärfilm, bok och ljud. Helheten ska presenteras på Ålands konstmuseum under 2026, med förhoppningen att senare kunna visas internationellt.

Läs mer om Spirit of Emelia på Danelle Bergstroms webbplats.

Galeasen Emelias träskrov under byggtiden i Sjökvarteret i Mariehamn.
Emelias väldiga ekkropp tog form i Sjökvarteret – steg för steg och hand för hand.

En berättelse att bära vidare

Guldvivas gudmorssmycke och Danelles Spirit of Emelia möts i samma tanke: Emelia är ett fartyg, men också ett uttryck för vad människor kan åstadkomma tillsammans.

Smycket är ett minne av hennes födelse och en hyllning till skeppsbyggarna och mästarna, de frivilliga, givarna och stödpersonerna – alla de händer, hjärtan och röster som tillsammans sagt att detta fartyg måste få bli verklighet.

När Emelia nu vilar i vattnet bär havet henne. Men innan dess har hon burits av människor. Som hennes gudmor får Danelle bära den berättelsen vidare – i ett smycke skapat för just henne.

0 kommentarer

Lämna en kommentar

Observera att kommentarer måste godkännas innan de publiceras.